Lille Simba försvann för ett par veckor sedan, vi trodde han gått och blivit rävmat. Men idag stod han och skrek på altanen, utmärglad och tilltufsad!

Han var galet hungrig men märktes på honom att han var glad att vara hemma igen! Gick runt och gosa in sig i precis allt han såg, även oss. Han är ju inte direkt känd för att vara kelig. Han har förmodligen någon form av vätske och näringsbrist men mor har matat benranglet med grädde och andra gottigheter, så nu har han slutat krampa i alla fall och vi myser ikapp i soffan! 

Mest glad för den lille broderns skull, han har ju varit så ledsen!