Ligger och pratar med David om massa gamla spökupplevelser och kom att tänka på den jag hade under min praktik! Sjukt obehagligt, och ingen tror mig haha! Men det passar väl perfekt med en lite spökhistoria mitt i natten såhär nära inpå halloween?

 

I alla fall,

 

Jag jobbade kväll på sjukhuset, det var min första kväll. På eftermiddagen hade vi haft ganska mycket patienter varav en gått bort. Efter det hade jag en lite halvskum känsla i hela kroppen. Vid sextiden på kvällen svimmade jag. Bara sådär, rätt upp och ned, det kan naturligtvis ha berott på blodsocker eller blodtrycksfall, för jag hade ju inte ätit på ett bra tag. Men å andra sidan har jag gått 14 timmar utan att äta och det har inte varit några problem.

Klockan tickade i alla fall vidare och jag la ingen större uppmärksamhet åt det sen. Framåt nio på kvällen stod vi i den lätt nedsläckta salen och pratade med en av våra patienter. Han tyckte att det var lite kallt i rummet vilket vi inte förstod, det var ju ändå 25 grader.

Vi stod i alla fall där en lång stund och inväntade sjuksköterskan.

Vi stod på samma sida av sängen och hjälptes åt att trassla ur EKG-sladdarna, sen kände jag hur vår sjuksköterska ställde sig bakom oss för att iakta, men vi fortsatte att trassla. När han la handen på min rygg förstod jag att jag nog stod lite i vägen så jag vände mig om och sa "å förlåt".

Men min handledare utbrast "vem pratar du med?" 

Det isade till i hela magen och jag kände hur jag rös över hela ryggen när jag såg att det var tomt i salen.

Jag kände värmen bakom mig och jag kände värmen och formen av en hand på min rygg.

 

Efter det vart jag lätt nervös över att röra mig på avdelningen överhuvudtaget! Kan inte släppa tanken på den där närvaron som var så verklig!

Jag kan ha varit groggy efter incidenten tidigare på kvällen, eller så var det bara våran bortgångne patient som ville säga hejdå ;) 

Sov gott!

 

 

Tror allt det var en liten casper-ande i alla fall! Den kändes snäll.